Veckans inspiratör Katarina Lindgren

Du har gjort en minst sagt spännande karriärförflyttning. Vilka tips vill du ge andra som går i tankar om att

Du har gjort en minst sagt spännande karriärförflyttning. Vilka tips vill du ge andra som går i tankar om att helt byta roll och bana i livet?
Tänk noga över varför du vill byta. Vari ligger din längtan efter att helt byta roll och hur ska förändringsprocessen ske praktiskt med ekonomi osv. Min karriärförändring grundar sig på en inre övertygelse och personlig tro som har hjälpt mig när det varit tufft. Det har varit fantastiskt att byta till ett yrke som jag upplever som djupt meningsfullt på många nivåer. Men jag jobbade som advokat hela tiden parallellt med studier fram till att jag prästvigdes - det rekommenderar jag inte.
Förutom en klar bild av vad inom dig som får dig att längta efter att byta bana och en inre övertygelse, så är det viktigt att ha minst en person som ungefär förstår vad du håller på med, som kanske gjort något liknande och som du kan beklaga dig för när det är jobbigt.
Kom också ihåg att det som är värdefullt på riktigt oftast tar tid att bygga och att vägen dit nog inte är spikrak. I övrigt är det värdefullt att man har familj och relationer som orkar med förändringen, eftersom det kan vara en påfrestning för alla runtomkring.

Under pandemin har vi alla färre fysiska kontakter och ett kraftigt decimerat umgänge. Hur ser du som präst att detta påverkar oss socialt?
Pandemin har nog fått många av oss att inse att vi inte har så mycket kontroll över livet som vi trodde - men kanske är vi nu också mer medvetna om allvaret och glädjen i livet? Jag tror framför allt att vi post Corona blir medvetna om vår hunger efter att få mötas på riktigt, vilka och vad vi verkligen saknar.
Det blir väldigt tydligt att det fysiska mötet ofta inte kan ersättas av digitala möten. En delad stark upplevelse av gemenskap kräver att vi träffas. Så det fysiska umgänget uppgraderas - men jag tror också att vi framöver kommer att vara mer selektiva med vilka vi träffar. Vi påverkas olika av det begränsade umgänget beroende på vår sociala situation, men jag tror de flesta av oss har fått sår som vi behöver läka och ta på allvar.
Många upplever mer ensamhet, och jag är framför allt orolig för barn, ungdomar och unga vuxna. Det är något väldigt fel i dessa begränsningar den period i livet när en brukar vara mer äventyrslysten och träffa många nya människor. Under pandemin har jag sett att fler yrkesverksamma män söker sig till kyrkan. Det är också nya grupper som upplever stor ensamhet och som ringer jourhavande präst via 112.

På vilket sätt kan kyrkan hjälpa människor och vara relevant, post Corona tror du?
Post Corona tror jag vi behöver få tala om våra förluster och sätta ord på sorgen, över allt som hade kunnat vara men inte blev. Vi behöver mötas fysiskt, dela upplevelser och tala på riktigt med varandra. Kyrkan kan tala om döden och möta sorgen, vara en mötesplats för sorg, tröst, tacksamhet och hopp och det outsägliga.
Att vara kyrka handlar om att bygga gemenskap och tillsammans försöka uttrycka det ofattbara, oavsett om det är förlust eller förundran. Den sorg och förlust människor har upplevt pga pandemin har kyrkan ett språk och riter för, som gett igenkänning, tröst och hopp i tusentals år.
Idag är Sverige mångkulturellt och kyrkan kan inte vara relevant för alla, men kyrkan kan bidra med sin erfarenhet av att vara en trygg plats i det svåra och samtidigt sprida hopp, visa på ljuset i mörkret. Och sedan hjälpa till att med andra bygga något gott av den gemensamma

Based On People lanserar med start denna vecka en Podd-serie i partnerskap med Anna Lindberg och Johanna Palmér kallat ”Under skinnet”. Första säsongen tar utgångspunkt i ”De sju dödssynderna”, ett genom historien starkt laddat begrepp.
Hur ser du själv på och värderar ”de sju dödssynderna”?
För mig är de sju dödssynderna ett sätt att tala om etik. De finns ju inte uppräknade i Bibeln utan handlar om ett etiskt förhållningssätt. De värdeladdade orden kan ganska enkelt brytas ner till vardagshandlingar som vi kan relatera till. Det är mer meningsfullt att använda begreppen som verktyg för självkännedom och reflektion än för att fördöma andra och sig själv.

Finns det någon synd du sätter som allvarligare än de övriga och som du har erfarenhet av i din yrkeskarriär?
Högmod är nog den allvarligaste eftersom den förblindar och hindrar oss från att se sanningen om oss själva och våra relationer. Därmed leder den till självbedrägeri och hindrar oss att växa och utvecklas. Högmod står i vägen för en levande relation till Gud och våra medmänniskor när vi riskerar att inte se vårt behov av andra och Gud. Den invaggar oss i en falsk trygghet. Givetvis har jag själv gjort mig skyldig till högmod - det är nästan en yrkesskada hos en ambitiös advokat i affärslivet - det där falska självförtroendet kan man komma ganska långt på. Men det är skillnad på högmod och att tycka om sig själv och veta när man gjort ett bra jobb.

Kontakta oss

Vilka utmaningar har du idag? - hör gärna av dig!