Peter, du har nyligen gett ut en bok om Grönland och dess människor tillsammans med Mats Andréasson.
Vad väckte ditt intresse för Grönland?
Jag kom till Grönland första gången för snart 20 år sedan och har längtat tillbaka alltsedan dess. Grönland liknar ingenting annat som jag sett och upplevt i mitt liv: En ö som är fem gånger större än Sverige och till 80 procent täcks av inlandsis, som på sina ställen är tretusen meter tjock.
Min medförfattare Mats Andreásson, som dessutom tagit de flesta av bokens enastående bilder hade varit där flera gånger tidigare. Jag svarade omedelbart ja, när han frågade om jag ville vara med och skriva boken. Under de senaste två åren har vi gjort tre resor till Grönland, vi har rest i norr, väst och öst. Vi har till exempel färdats på isen med hundsläde så långt norrut man kan komma, till Siorapaluk där det bor ett trettiotal personer. Aldrig förr har jag frusit så.
Boken är en reseskildring i ord och bild. Vi har skrivit den därför att vi älskar Grönland, världens största ö: Våra möten med människor. Våra möten med den storslagna och ändlösa naturen, ofta med extrema väderförhållanden. Och våra möten med en kultur som bärs av berättelser och legender om hur människor en gång kom över havsisarna västerifrån för att finna boplatser på en ö som till stora delar täcks av den tjocka inlandsisen. De döpte den till Kalallit Nunaat som betyder Människornas land.

Boken heter ”Grönland, resa i människornas land”. Hur blev ni bemötta under era resor i landet?
Vi blev bemötta med stor vänlighet och gästfrihet. Jag tror att gästfriheten är djupt förankrad hos människor i ett väglöst land där byarna är isolerade från varandra. Min erfarenhet är att grönländare gärna stannar upp och pratar med den som är främling och som bär med sig nyheter utifrån.

Texten berör klimat, kultur och kolonisation. Hur ser människorna på framtiden i Grönland?
Ja, det är en bok som bland annat tar upp förändringen av klimatet. Den är så påtaglig för den som hela sitt liv har levt nära naturen och i samspel med naturen. Havsisen som är en nödvändig för jakten och för att resa mellan byarna på vintern lägger sig allt senare på hösten och bryter upp allt tidigare på våren. Och havsisen är inte lika tjock som för några decennier sedan och sträcker sig alls inte lika långt ut till havs. Det påverkar livsvillkoren för både människor och djur.
Ändå tror jag att många grönländare ser ganska ljust på framtiden. Grönland som är en del av Danmark sedan kolonialtiden är alltmer självständigt. Det rika fisket är en bra inkomstkälla och turismen ökar. Men samtidigt mötte vi fattigdom, trångboddhet och arbetslöshet bland unga människor. Det finns inget svart eller vitt i Grönland. Men det gör det ju inte någon annanstans heller. Varje samhälle brottas med sina problem.

Vem har ni skrivit för?
Boken vänder sig till många läsare. Till den som är nyfiken på hur det är att leva i Grönland, till den som vill veta mer om landets historia och kultur, till den som vill veta mer om hur klimatet förändras från år till år.
Och enkelt uttryckt: vi vänder oss till var och en som vill läsa en reseskildring i bild och text – och som är vackert formgiven av Per Kollberg.Res till Grönland. Det är en upplevelse för livet. Vi längtar alltid tillbaka.
Och vi planerar nu att nästa bok ska handla om hur det är att leva i Arktis. En bok som sträcker sig från Sápmi till Grönland, Kanada och Alaska. Vem vet, kanske möts vi någonstans på vägen…